Utbrändhet - så vet du om du är drabbad och så undviker du att bli det

Det är många som säger att de känner sig utbrända men det är skillnad på att känna sig slutkörd efter en tuff vecka och på att drabbas av utmattningssyndrom. Vi kan alla känna oss utarbetade ibland men blir utmattningen ett sjukdomstillstånd kan det ta lång tid, ja ibland år, att komma tillbaka. Vi ska bena ut vad som egentligen menas med utbrändhet, varför vi drabbas av det och hur man förbygger det och undviker att gå in i väggen.

När kroppen och hjärnan lägger av

Inom vården undviker man uttrycket utbränd eftersom det låter som någonting oåterkalleligt som man aldrig återhämtar sig från, vilket inte stämmer. Det korrekta namnet på det som vi till vardags kallar för utbrändhet och att gå in i väggen är diagnosen utmattningssyndrom.

Tidigare blandades utmattningssyndrom ofta ihop med depression eftersom många symtom är lika och för att många som drabbas av utmattningssyndrom också drabbas av depression, men nu vet vi att det är skillnad mellan diagnoserna. När man drabbas av utmattningssyndrom blir man inte bara nedstämd och deprimerad utan man drabbas även av flera kognitiva och fysiska symtom. Här är några av de vanligaste symtomen.

• Fysisk och psykisk utmattning. Brist på energi och en efterhängsam trötthet som inte försvinner även om man vilar mycket.
• Sömnstörningar, till exempel svårt för att somna och att man vaknar ofta under natten
• Minskad företagsamhet och uthållighet. Det är svårt att motivera sig och att komma igång och man tappar snabbt orken. Man behöver också längre tid för återhämtning.
• Fysiska symtom som värk, yrsel, hjärtklappning, magont och magproblem
• Återkommande infektioner och ständiga förkylningar
• Överkänslighet mot syn- ljud- och doftintryck
• Förändrad aptit
• Minskad sexlust
• Kognitiva problem som minnes- och koncentrationssvårigheter. Det blir svårt att hänga med i samtal och texter och det är svårt att bibehålla uppmärksamheten. Man glömmer ansikten, åtaganden och var man lagt saker. Man har svårt för att ta beslut, planera och att göra saker, speciellt under press och man blir väldigt stresskänslig.
• Humörförändringar som att man blir känslomässigt labil och lättirriterad
• Depressiva symtom som nedstämdhet, oro, skuld- och skamkänslor samt ångest.
• Självmedicinering och tröst i form av alkohol, mat, läkemedel etcetera

Hur långvarig stress påverkar kroppen och gör oss sjuka

Orsaken till varför vi drabbas av utmattningssyndrom är nästan alltid på grund av en långvarig stress då vi belastas utan möjlighet till återhämtning. Stress är en naturlig reaktion då kroppen omprioriterar våra fysiska och kognitiva funktioner för att snabbt och effektivt kunna bemöta ett plötsligt hot. När hjärnan uppfattar att vi står inför en livshotande fara skickar den ut signaler till kroppen att förbereda sig för kamp eller flykt. Det gör den genom att utsöndra stresshormoner som bland annat höjer pulsen och blodtrycket så att musklerna får mer energi, gör att blodet koagulerar lättare i fall vi börjar blöda, nedprioriterar de funktioner som inte är värdefulla för att slåss eller fly (till exempel matsmältningen, fortplantningen, immunförsvaret och huden), även de kognitiva funktioner som inte behövs för att möta hotet nedprioriteras och vi fokuserar helt på faran framför oss.

Det här är ju en bra strategi om man till exempel plötsligt står framför ett lejon och måste slåss eller snabbt springa därifrån. Stressreaktioner är kroppens sätt att hålla oss vid liv, men det är ont om den sortens hot i dagens samhälle och den här stressreaktionen är bara tänkt för en kortvarig mobilisering av kroppens resurser, följt av återhämtning. De hot som vår hjärna reagerar på i dag handlar snarare om hög arbetsbelastning och korta deadlines, brist på inflytande och kontroll, personliga konflikter, ekonomiska problem och så vidare. De är inga kortvariga faror som går att brotta omkull eller springa ifrån på några minuter, utan kan pågå i veckor, månader och år. När vår kropp utsätts för den här långvariga stressen, och heller inte får någon chans att återhämta sig, blir kroppens överlevnadsstrategi en belastning som gradvis börjar göra oss sjuka. Ständigt spända muskler börjar värka, stresshormonerna påverkar vårt humör och våra kognitiva förmågor, de nedprioriterade kroppsfunktionerna börjar märkas av i det vardagliga livet och vi blir fysiskt och psykiskt utmattade av att alltid befinna oss i beredskapstillstånd. Pågår det här för länge slutar det i utmattningssyndrom och vi blir utbrända.

Så förebygger man utbrändhet

När utmattningssyndromet väl är ett faktum resulterar det ofta i en långtidssjukskrivning, och rehabiliteringsbehov, och inte sällan väljer den drabbade att byta jobb efteråt. Dessutom är det en åkomma som smyger sig på under lång tid och den som lider av den kommer gradvis att bli mindre produktiv och göra allt fler misstag. Utbrändhet kostar mycket både i ekonomiskt perspektiv och i personligt lidande.

Utmattningssyndromets förlopp kan delas in i tre faser: förstadiet, den akuta fasen och återhämtningsfasen. I den akuta fasen kan man inte längre sköta sitt jobb eller sitt liv och behöver hjälp med att klara av enkla vardagssysslor. Under återhämtningsfasen handlar det om rehabilitering för att få kroppen och hjärnan i balans igen, till exempel genom samtals- och fysioterapi, rådgivning, medicinering, KBT eller arbetsträning. Ska man kunna förhindra en stressbelastning innan den slutar i utbrändhet måste det ske i förstadiet. Då kan man sätta in åtgärder innan det slutar i sjukdom. Stress på jobbet är en vanlig orsak till utbrändhet och ska ses som ett organisatoriskt problem, inte som ett personligt. Det är också så man bäst förebygger utmattningssyndrom till exempel genom att:

• Ha ett bra ledarskap som kontinuerligt tar pulsen på medarbetarna och frågar hur de mår, letar efter varningssignaler och erbjuder stöd
• Bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete där man har rutiner och system för att upptäcka, behandla och förebygga utbrändhet och annan psykisk ohälsa
• Använda verktyg som stresstest och självskattningsinstrument så att alla själva kan se om de är i farozonen för att gå in i väggen
• Ta hjälp av yttre resurser som har kompetens kring utbrändhet och psykisk ohälsa samt har tjänster och analysverktyg som kan upptäcka personer i riskzonen på ett tidigt stadium och erbjuda professionell hjälp att hantera och motverka stressen.

Att undvika att gå in i väggen handlar om att ändra kurs så tidigt som möjligt. Med rätt hjälp och stöd går det att undvika att bränna ut sig.